torsdag 24 september 2015

Dagisdress till Gullungen

Lite i smyg, så där, har jag stickat en dagisdress till Gullungen. 
Jag har tidigare skrivit om att jag gillar hur man i Norge klär sina barn i ull, ända från början. Och jag tror att det fortsätter genom livet upp i vuxen ålder. Det är självklart med underställ av ull på dagis och även andra ullplagg. Jag vet att det börjar komma lite, lite av detta här och där också hos oss, men det kunde vara mycket mera. Det finns flera norska sidor att besöka om man vill ha idéer och beskrivningar: Pickles, med modeller för både barn och vuxna, Nöstebarn, Sandnes och flera.
 Tyvärr är det dock min erfarenhet att det kan vara både dyrt och krångligt att handla med Norge, så jag har ersatt de norska garnerna med alternativ som finns att få här.


Jag stickade Skrollans Barnehagesett i storlek 1-2 år till barnbarnet som är 14 månader. Storleken är bra, lite stort nu, men går bra att använda ett bra tag framöver. 
Beskrivningen är antingen på norska eller engelska, men språket var inget problem. Jag hade ett par svårigheter, men det berodde mest på att jag inte är van vid sättet beskrivningen var gjord på. 


Tunikan är stickad i ett stycke uppifrån och ner. Jag gjorde några förkortade varv som inte fanns med i beskrivningen, för att få bakstycket lite längre. Enligt mönstret stickas hela plagget med samma grovlek på stickor, men jag stickade muddarna med ett halvt nummer finare stickor.


Byxorna stickades snabbt och utan några problem. Passformen är bra, men byxan kunde varit några varv högre, så att inte blöjan syns ovanför linningen.

Jag använde strumpstickor och rundstickor 3,25 och 3,75 mm.

För att hjälpa förskolefröken har jag broderat initialer på både byxa och tunika med maskstygn.


Garnet är Drops Merino Extra Fine. Jag har lite blandade känslor för det garnet. Jag har stickat med det förut och tyckte att plagget töjde sig mycket.  
De här plaggen blev lite större efter tvätt, men inte så att det var negativt. De blev också väldigt mjuka och behagliga. Jag blev nöjd och kommer nog att sticka flera barnplagg i garnet.

söndag 20 september 2015

Det bidde ingen vante...

...inte just nu i alla fall. Det bidde en Emelie.
När jag var och rumsterade om i Lagret föll min blick på ett garn som jag verkligen fick lust att sticka något med genast. Garnet är Donegal Tweed som jag köpte senast jag var i Stockholm hos Litet Nystan. Från början var det tänkt att  det skulle bli en barnkofta, men nu blir det en kofta till mig själv i stället. Det innebär att jag får köpa till några nystan, men det är ett senare problem.


Nu njuter jag av att sticka med ett härligt garn på stickor som får det hela att flyta fram så fint. Stickorna är Hiva-Hiya sharp, som jämte Karbonz är mina absoluta favoriter numera. Jag inser mer och mer hur viktigt det är, både för själva stickupplevelsen och för det färdiga resultatet, att man väljer stickor som passar såväl garn som ens eget sätt att sticka. I detta fallet passar Hiya-Hiya bra eftersom det finns ett spetsparti på Emelies framstycke, men även för att garnet glider alldeles lagom mot stickorna.
Jag stickar den längsta modellen av de tre som finns i beskrivningen och jag har kommit till stället när jag ska börja minska för midjan. Beskrivningen anger att minskningarna ska vara i sidan men jag har bestämt mig för att flytta dem till fram- respektive bakstycke, eftersom jag tycker att det blir bättre passform så.


Jag har stickat Emelie en gång förut. När jag tittar på den föregående ser jag att jag missförstått diagrammet till spetsen. Det blev bra ändå, men det ska bli roligt att göra en som är i enlighet med hur det var tänkt.


Det börjar bli dags för lunch. I dag blir det fisksoppa och till efterrätt nyplockade hösthallon från trädgården. Den här årstiden har många fördelar!

fredag 18 september 2015

Tankar på vantar

Utanför fönstret är det mörkt och det kan vara läge att tända stearinljus för första gången denna höst. Det har varit en trevlig dag med god fika med stickning hos Olof Viktors, ett café och bageri utslängt på Österlens åkermark. Ett ställe man inte får missa om man är i närheten!

När hösten faller på infaller även lusten att sticka vantar. Jag har svårt att bestämma mig för vilket par som står härnäst på tur. Kanske ett par från Heddaknits, eller ett par Ölandsvantar, eller kanske ska jag göra den andra vanten till någon av de ensamma vantar som ligger i hyllan? 

Medan jag funderar lägger jag upp några bilder på det senaste paret. Det är ett par Selbuvantar som jag gjort om lite för att få plats med namn och årtal. Kanske är det någon som skriker högt och säger att man inte får ändra på en Selbuvante. Må så vara, men det är ju förändringar som gjort att stickningen har utvecklats genom tiderna.


Jag har stickat vantarna i Visjögarn på stickor 2,5. 


Rolig stickning var det. Jag kommer säkert att göra flera vantar efter norsk modell, men just nu vill jag ha mera färg.

Önskar dig en skön stick-helg!


söndag 13 september 2015

Hösten är här, men bara EN snöflinga!

Min snöflinga är klar. Det var en rolig stickning. Speciellt  nöjd är jag med garnet, Drops Belle. Kan nog bli en bra hösttröja. 


Man förstår vad som gett tröjan namnet när man ser spetsmönstret på oket. Det var för övrigt mycket lätt att sticka. Oket stickas fram och tillbaka för att det ska bli en öppning som knäpps med knappar. Det behövs inget sprund för att få tröjan över huvudet, så jag har sytt fast knapparna rakt igenom, utan att sticka knapphål.


Tröjan förtjänar absolut att bli stickad. Om jag gör en till väljer jag en storlek mindre och ett ullgarn. Jag har skrivit tidigare om tröjan och garnet, så om du vill läsa mer finns det här och här.

Som avslutning kommer en bild på alla mössor som vi stickade i Stickegillet och skickade till 'Sticka och skicka' i våras. 31 mössor blev det till sist, att skicka till bebisar i Gambia. Roligt att kunna göra något och det sägs på hemsidan att det blir flera projekt.




torsdag 3 september 2015

Växande snöflinga

 Nu faller regnet lite stilla utanför, och jag tycker faktiskt att det är riktigt skönt. Det har varit riktigt torrt ute på slutet. Större delen av den spannmål som odlats här är bärgad, så det är nog hösten som definitivt är här.

 Jag har stickat mera på snöflingetröjan och är snart färdig. Tröjan finns i två varianter. En figurformad och en rak. Jag valde att göra en formad, men i stället för att placera ökningar och minskningar i sidan valde jag att placera dem på fram- och bakstycket. Jag tror att det syns på bilden nedanför. De gröna markörerna markerar intagningarnas placering.

När jag köpte garn var vi ännu mitt i sommaren och jag tänkte mig en kortärmad variant och beräknade garnåtgången after det. Nu tror jag att jag får bättre nytta av en tröja med längre ärmar och följaktligen räckte inte mitt garn. Tur att yngste sonen hade ärende till Lund och var snäll nog att köpa ett nystan till, så att jag kan avsluta projektet.


Några timmars stickning till, så kan jag fästa de sista trådarna och sy i knappar.