I dag har vi haft en underbar höstdag här på sydkusten. Luften har varit klar, löven har skiftat i guld och engelskt rött och gässen har flugit i plogformat. Kort sagt toppen.
Tänkte fortsätta lite på samma tema som i föregående inlägg. Nämligen handspunnet. Förra julen fick min dotter en påse med fuzzlings. Hon valde att spinna dem tillsammans. Hon tog alltså de olika ullbitarna och spann dem tillsammans i en enda lång tråd. Därefter tvinnade hon dem så att hon fick ett tvåtrådigt garn. Det blev färggrannt och vackert, men återigen uppstod problemet vad man gör av ett vackert litet nystan.
Den här gången fick den bli till ett ok på en barntröja. Mönstret är improviserat och jag har stickat i ett stycke, nerifrån och upp. Tröjan har vriden resår i nederkant, ärmar och hals. Det handspunna garnet bildar mönster på oket. Jag har stickat i lite olika reliefmönster, för att få extra intresse i det ojämna garnet. Eftersom det handspunna var lite löst och lite ojämnt har jag gjort en rand av bottenfärgen för att hålla ihop det hela.
Bottenfärgen är Peer Gynt, från Sandnes. Jag har använt garnet tidigare, ett ärligt och bra ullgarn. Dock tycker jag att det noppar sig mera nu är för trettio år sedan, men jag kan ha fel.
Stickor 3,75 mm till tröjan och 2,25 till resårerna.
Tröjan har varit i bruk ett tag och blivit godkänd av ägaren. Jag har bara kortat av ärmarna lite.
Jag försöker att använda det jag (och i detta fall dottern) spinner direkt. Tycker inte att det ska bli liggande bland det köpta garnet. Det är en väldigt lyxig och tillfredsställande känsla att stycke med något man spunnit själv.