torsdag 8 december 2016

Lokalt producerat

Det finns många anledningar till att jag tycker att det är så roligt att arbeta med ull. Det är en alldeles speciell känsla att sticka med garn som man har tillverkat själv. Man kan få ett garn med precis de egenskaper man önskar. När man köper färdigt får man oftast kompromissa på olika sätt.

Här får du se när vi färgar ull som vi fått av en fårbonde i grannbyn. Mera lokalt än så blir det inte.
Det är en hel del arbete innan man kommer fram till att färga ullen. Den ska sorteras och tvättas och kardas. Men sedan är det dags att färga.


När man färgar ull måste man vara väldigt försiktig så att den inte filtar sig. Först blötlägger vi den kardade ullen i vatten och lite citronsyra. Sedan värmer vi ullen till 80 – 90°C. Under tiden som ullen värms funderar vi ut vilken färg ullen ska få och blandar till den. Här har vi tre olika nyanser av grönt.


Så låter man ullen kallna helt innan man tvättar den och lägger på tork.



Hälften av ullen är spunnen. När allt är klart ska den kedjetvinnas. Då blir resultatet...


... så här fint. 50 gram och 115 meter. Visst gillar vi grönt!

söndag 4 december 2016

Nyhet!

Det kommer att bli en del förändringar här på bloggen framöver. Jag hoppas att du ska känna igen dig och tycka att det är förändringar till det bättre. Till att börja men ber jag att få ge ordet till min nya bloggkollega......

Nu har det äntligen hänt! Humlorna har blivit fler! Åtminstone den ovanliga sorten, garnhumlor. Den nya humlan heter Paula(jag)och har figurerat här tidigare som bäste vännen, och jag har med andra ord varit med så där lite vid sidan om. Delad glädje är ju dubbel glädje och jag hoppas att det ska synas i bloggen för jag, precis som Charlotte, brinner för garn, ull och allt man kan göra med det.

I somras fick jag min första spinnrock och livet fick en ny dimension. Det är obeskrivligt hur underbart det är att känna den mjuka ullen i handen, höra spinnrockens meditativa sus och vara omgiven av fågelsång och en sol som värmer.


Det bästa med att spinna är att man får massor av fina garner att sticka eller virka med. Mycket inspiration får jag från mina och Charlottes dagliga diskussioner och träffar, men också från alla bloggar och Youtubeklipp som underbara, kreativa människor delar med sig. I ett youtubeklipp av Rosa Isela
fanns beskrivningen till den här virkade mössan och det var kärlek vid första ögonkastet.



lördag 26 november 2016

Handspunnet och handfärgat

Det blåser idag. Vinden har fullt spelrum här ute på åkrarna. Perfekt sitta-inne-och-sticka-väder! Det har blivit korta promenader med hundarna, och de har inte misstyckt. Tvärtom väntade de på mig vid dörren när vi varit ute i stallet och hämtat äpplen. Passade på att slänga några äpplen på marken till trastarna, som sitter och kurar i buskarna.

Vill gärna visa ett av mina senaste projekt. Jag har spunnit 200 g fiber, bluefaced Leicester ull blandat med silke.


Så här såg de färdiga härvorna ut. Härligt mjuka och med fin lyster. Spinnörden kanske vill veta att jag spunnit semiworsted och tvinnat 2-trådigt. Totalt 315 m.

Vad göra med detta garnet?



Jag skulle gärna sticka en sjal som passar till min ullkappa. Men först ska garnet färgas. 
Jag och garnvännen Paula, har börjat färga både garn och ull. Ännu är det svårt att få fram exakt de kulörer vi önskar. 
Här ville jag fånga upp de ljusbruna och orange färgerna i ulltyget. Vi blev nöjda med resultatet. Färgat med syrafärger i gryta på spisen. Ljust vaniljfärg till guldiga toner, med lite stråk av olivgrönt.


Nu ska jag välja vilken sjal jag ska sticka. Jag har två favoriter i bakhuvudet, Canopy av Mandarine's och Campside av Alicia Plummer. De kräver dock mera garn, så jag får fundera ett varv till. Kanske har du som läsar ett förslag?

fredag 25 november 2016

Wooly Stuff

Gråmulet, dimma, lerigt.


Då piggar lite garn upp!
Vill du bli ännu mera uppiggad kan du besöka min dotters nya blogg.

Ha en mysig fredag före advent!

lördag 5 november 2016

A trip to Leicester

Leicester är Storbritanniens tionde största stad. Den ligger ungefär mitt i England. För oss svenskar är den mest känd som staden som begravde Richard III för några år sedan, eller för att ha ett fotbollslag som vann Premier League senast. Det är även staden där min dotter bor, och det är därför jag återvänder dit. Den här gången tillsammans med goda vännen Paula.

Tåg till Kastrup går lätt om man bor i Skåne. Men sedan börjar äventyret, speciellt om man väljer ett lågprisflyg, som vi gjorde. Men eftersom detta inte är en reseguide hoppar vi över resten av resedetaljerna.

Ett av målen med resan var 'Den stora textilmässan' som gick av stapeln på Leicester race course under helgen. Ingen av oss har någon erfarenhet av stora ullmässor i utlandet, så för oss var det utmärkt att börja med den här, som namnet till trots är ganska liten. 


Tyvärr blev vi så upptagna av allt man kunde se och uppleva på mässan, att vi glömde att ta bilder, trots att vi tagit med en extra kamera för bara det här tillfället. Här finns ett klipp från förra årets mässa. Det här är en ganska liten mässa, med en klart lokal prägel. Många textila hantverk är representerade. På en eftermiddag hinner man runt till alla stånd. Det var gott om plats, människorna var vänliga och pratade gärna om sina hantverk.


Här är en bild på våra gemensamma inköp. En del av dessa kommer säkert att återkomma på bloggen.  Det mesta vi köpte var ull från Adelaide Walker. Några bedårande bitar tyg med Peter Rabbit och två nystan med sockgarn från West Yorkshire spinners, som jag önskat i flera år, följde också med till Sverige. 
Med oss hem tog vi också minnen från en trevlig resa, god mat, massor av inspiration och lust att åka på flera textila mässor och äventyr.                 


tisdag 25 oktober 2016

Mera handspunnet

I dag har vi haft en underbar höstdag här på sydkusten. Luften har varit klar, löven har skiftat i guld och engelskt rött och gässen har flugit i plogformat. Kort sagt toppen.

Tänkte fortsätta lite på samma tema som i föregående inlägg. Nämligen handspunnet. Förra julen fick min dotter en påse med fuzzlings. Hon valde att spinna dem tillsammans. Hon tog alltså de olika ullbitarna och spann dem tillsammans i en enda lång tråd. Därefter tvinnade hon dem så att hon fick ett tvåtrådigt garn. Det blev färggrannt och vackert, men återigen uppstod problemet vad man gör av ett vackert litet nystan. 


Den här gången fick den bli till ett ok på en barntröja. Mönstret är improviserat och jag har stickat i ett stycke, nerifrån och upp. Tröjan har vriden resår i nederkant, ärmar och hals. Det handspunna garnet bildar mönster på oket. Jag har stickat i lite olika reliefmönster, för att få extra intresse i det ojämna garnet. Eftersom det handspunna var lite löst och lite ojämnt har jag gjort en rand av bottenfärgen för att hålla ihop det hela.


Bottenfärgen är Peer Gynt, från Sandnes. Jag har använt garnet tidigare, ett ärligt och bra ullgarn. Dock tycker jag att det noppar sig mera nu är för trettio år sedan, men jag kan ha fel.
Stickor 3,75 mm till tröjan och 2,25 till resårerna.

Tröjan har varit i bruk ett tag och blivit godkänd av ägaren. Jag har bara kortat av ärmarna lite.

Jag försöker att använda det jag (och i detta fall dottern) spinner direkt. Tycker inte att det ska bli liggande bland det köpta garnet. Det är en väldigt lyxig och tillfredsställande känsla att stycke med något man spunnit själv. 

lördag 22 oktober 2016

Dockefilten är klar!

 Nu är filten klar och levererad till dockmamman. Jag stickade så att stickorna glödgades så att jag skulle bli färdig innan jag åkte för att hälsa på.

Den här filten har en speciell historia. Jag köpte en spinnrock för några år sedan, och eftersom jag kände mig lite ringrostig efter att inte ha spunnit på 30 år beställde jag lite roliga 'Fuzzlings' från Fondant Fibre. Man får då en salig blandning av olika fiber, ull, silke, glitter till exempel. Jättekul att spinna, men sedan funderade jag på vad jag skulle göra med det färdiga garnerna. Många färger och mycket glitter är inte riktigt min tekopp.


Så kom jag på att göra en filt av dominorutor. Det finns många varianter på att göra dess rutor, här visas en. Jag har gjort 9 block om 9 rutor och runt varje block en rätstickad kant av ett handspunnet garn av Polwarth, Bluefaced Leicester, bambu och merino som kallas Peppered moth och kommer från Hilltop cloud
Garnerna år tvåtrådiga och ungefär 300 m/100 gram. Stickor 2,5 mm.


Jag lade upp 31 maskor till varje liten ruta. Mittåsarna i varje 9-ruta går åt samma håll. Sedan har jag följt en idé för åsarnas riktning, när jag virkade ihop den stora filten. Det är viktigt att man är observant på just riktningen på åsen när man stickar. Går åsarna åt slumpmässiga håll kan slutintrycket lätt bli rörigt.


Det blev en härligt elastisk och mjuk filt och jag är nöjd med resultatet. Jag hoppas att den kommer att värma både dockor och deras dockmamma en tid framöver!

PS: Jag har valt att kalla filten för en 'dockefilt', för så hette det i Skåne när jag var liten och lekte med dockor.

fredag 7 oktober 2016

Från en hög till en annan

För en tid sedan visade jag en liten hög med barnkläder, som jag sedan presenterat efter hand.


Här kommer nu de två understa plaggen.
Först är en tröja som jag inspirerades att sticka när jag hittade två bortglömda härvor av Ombrégarn, från Östergötlands ullspinneri. Bilden är tagen i solljus så garnets melering går inte fram så bra. Jag kommer inte ihåg varför jag köpte garnet, men enfärgat hade varit minst lika bra till den här tröjan. Samma fina, röda nyans finns som Visjögarn.


Modellen är en enkel, rundhalsad tröja, löst baserad på Flax Light från Tin Can Knits. Grovleken på detta garnet stämmer inte, så jag har räknat om maskantalet. Jag har dessutom tagit bort den rätstickade dekorationen på ärmarna. Och jag har gjort tubular cast on och bind off. 
Jag tycker att tubular början och avslut på plagg är bra mycket omständligare än de varianter som jag normalt använder. Det krävs helt klart en del övning för ett riktigt bra resultat. Det blir finare, men jag är ännu tveksam till om det är värt besväret. Vad tycker du som också provat? Om du inte vet vad jag pratar om kan du leta efter de här termerna på Youtube, det finns flera varianter, jag kan ännu inte rekommendera någon särskild.

Jag gjorde tröjan i storlek tre år och jag är nöjd med såväl tröja som garn!

Jag kan däremot varmt rekommendera Tin Can Knits modeller. De har en serie med enkla basmodeller i storlek nyfödd till stor vuxen, som dessutom är gratis. Det är fina modeller, allt förklaras tydligt (på engelska) och det finns filmer som förklarar olika moment. Jag använder ofta dessa modeller som utgångspunkt när jag vill sticka något. Spana in The Simple Collection!

Till tröjan stickade jag ett par byxor. Den här modellen kommer från Pickles. Jag har stickat flera par efter den här beskrivningen och jag är nöjd med hur byxorna blir. Garnet är, jag vill knappt säga det, Drops Fine Merino. 
Jag kommer inte att köpa mera garn från Drops efter att ha läst detta. Jag kommer däremot att sticka upp det jag har.


Nästa hög kommer här.
Detta är början på en filt. 


Jag har en korg med handspunna smånystan.
Tänkte att jag ville använda dem till något. Kanske blir det en filt till dockan, eller något lite större. 


tisdag 4 oktober 2016

Den som väntar på något gott...

Jag förstår inte hur det går till, men plötsligt är det dags att fylla år igen. Det känns som att det inte alls var länge sedan senaste gången. Fyller man år oftare numera?
När barnbarnet ska berätta hur gammal hon är håller hon upp två fingrar i luften och säger två, hon fyllde ju i somras. Se'n frågar hon -Hur gammal är du farmor? Jag försöker visa med mina fingrar, men hon har tappat intresset innan jag ens hunnit halvvägs. Hon konstaterar att -Farmor är jättemånga år! Och visst kan det kännas så ibland, men för det mesta känner jag mig inte så gammal. 

När man får fina presenter är det roligt att fylla år! Ända sedan jag var på Bohus Museum och tittade på utställningen om Bohus stickning för många år sedan, har jag velat sticka en sådan kofta. Men prislappen har varit för dryg, så det har förblivit en dröm. Jag berättade det för min dotter när vi sågs i somras, och på födelsedagen fick jag ett mjukt paket från mina fyra barn. Jag blev så glad.


Jag ska gå och titta på den här påsen länge, och tänka på hur fantastiska barn jag har och hur kul det ska bli att sticka den här tröjan.


Likadant med den här boken. Jag har önskat mig den i flera år. Och när jag fick den nu av bästa vännen blev jag så glad att jag nästan slog volter. Det var så oväntat och så roligt! Att du kom ihåg att jag sa förra sommaren, att jag önskade mig den här boken. Det här är 'bibeln' om man är intresserad av får och ull och garn. 


Så roligt kan det vara att få presenter som betyder mycket. Tack, tack till er. Ni är ju inte här just nu, men jag skickar en näve solmogna björnbär.

tisdag 27 september 2016

Aisling och Sebago

Sommaren fortsätter, trots att vi närmar oss slutet på september. Ute i trädgården är det snustorrt, det är länge sedan det kom regn nu. Det enda som räddar situationen är daggen, som faller rikligt under natten. Sockerbetorna börjar skördas, och man hör det dova mullret av betor som lastas.


I förförra inlägget hade jag en liten hög med barnkläder, som jag lovade återkomma till. Här är nummer två i högen. En tunika i ull, som bör passa perfekt som förstärkning nu på hösten. Det var dottern som tipsade mig om modellen, Sebago Cove. Perfekt om man, som många av oss inbitna stickare, har restgarner i mellangrovlek. Jag gillar raglanskärningen och den fina avslutningen nertill extra mycket. 

Garnet jag använde är Cascade wool, ett av mina favoritgarner.  Men jag tror att modellen skulle bli väldigt fin i en ull-bomull-blandning också.
Det här är ett betalmönster på Ravelry, och jag tycker det är väl värt pengarna. Fem storlekar från 2 till 10 år, välskrivet och lätt att sticka. Det är även lätt att variera beskrivningen så att man får en klänning eller sticka en längre ärm. Rekommenderas!


Just nu stickar jag på Aisling, som är en vacker sjal i sockgarnstjocklek. Jag har valt att sticka min i merinoull, som just nu säljs billigt hos Drops. Jag har färgat garnerna själv. Det rosa-bruna är färgat med syrafärger och det gula med kaffesump och te. Färgerna får ett helt annat liv och blir roligare att arbeta med när man färgar själv jämfört med att köpa färdigt.




lördag 17 september 2016

Cockatoo Brae

En av alla begåvade personer i stickvärlden är Kate Davies. Jag har följt hennes blogg under flera år och jag tycker mycket om den. Hon har också publicerat egna mönster och givit ut flera böcker.

Jag beställde en av hennes böcker, den som heter 'Yokes'. Boken börjar med några välskrivna kapitel om ok (yoke på engelska) i olika länder och sedan följer beskrivningar på flera fina koftor och tröjor med just ok. Boken är så vacker och väldigt välgjord med referenser och fint bildmaterial. Även om man inte tänker sticka något har man, som intresserad av textilt hantverk, stor glädje av den här boken.

Jag fastnade för koftan på bokens framsida, Cockatoo Brae.



Jag har länge velat sticka en kofta av garn jag spunnit själv, och under Tour de Fleece tog jag chansen att spinna shetlandsull till den koftan. Jag köpte ullen från Jamieson & Smith.  Färgen heter svart, men är i själva verket mörkt chokladbrun. Jag köpte 500 gram och ullen kom som kammad. Den var väldigt trevlig att spinna.


Här är allt garn färdigt. Tvättat och tvinnat och färdigt att sticka. Färgen på fotot ovan stämmer bra med verkligheten.

Jag lyckades spinna garnet i precis rätt grovlek. 28 m/10 cm. Jag vet inte hur det gick till, men det var bättre än väntat. Sedan jag började spinna själv märker jag att jag övat upp min känsla för olika grovlekar.


Och så här långt har jag hunnit på min kofta, just nu. Ärmarna klara och en bit upp på bålen. En av härvorna var alldeles för hårt tvinnad, så jag fick gå tillbaka med den till spinnrocken och tvinna den baklänges.

Det är en fantastisk känsla att sticka med ull man spunnit själv. Man har kontroll över större del av processen än om man köper garnet färdigt. Det känns som om garnet blir mera levande. 

Jag lärde mig spinna under mina sena tonår, men sedan har kunskapen legat i träda fram tills nu. Jag känner att kunskap och förmåga utvecklas hela tiden och det är roligt.


söndag 11 september 2016

Förvirrad

I almanackan står det att snart är vi i mitten av september. Frukten mognar, aldrig har vi haft så mycket frukt som detta år. Kvällarna är mörka och man ser tydligt stjärnbilderna redan när man går ut med hundarna inför natten. Men det är så varmt som mitt i sommaren. Mitt på dagen sitter man helst i skuggan. 
Det är nästan så att jag börjar längta efter hösten och den klara, svala luften. Jag vill plocka fram lite koftor och sjalar och kunna prova mössorna som jag stickat under våren och sommaren


Även hantverksmässigt är det lite annorlunda mot hur det brukar vara. Jo, visst har jag stickat en hel del, men jag har också spunnit och färgat, både ull och garn. Planen är att visa en del här på bloggen under hösten och att prata mera om ull och hur den blir till garn. Men jag tänkte börja med lite stickat.

Först ut är en liten hög med kläder till Gullungen, som hunnit fylla två år i sommar.


Jag börjar överst i högen med västen. När jag frågade föräldrarna vad de önskade för stickat till dottern inför hösten var ett svar, en väst med dragkedja. Att ha under overallen när det blir kallt, eller som lite extra värme ute under hösten. Jag vill gärna utmana mig själv när det gäller stickning, men jag avskyr att montera dragkedjor i alla lägen. Här gäller det dock en ganska kort dragkedja och till en alldeles speciell person och då måste ju farmor försöka.

Jag hittade Charlie vest. Sedan dök jag in i garnlagret och kom ut med Drops Lima, i passande grovlek.


Modellen har visserligen ingen dragkedja, men den kan man själv fixa till. Jag gillar raglanskärningen och som extra bonus fick jag även göra fickor. Detta mönstret var ett betalmönster. Det är ett bra mönster med många storlekar från nyfödd till 10 år. Så jag kommer att kunna använda det flera gånger.

Lima är ett Dropsgarn som jag gillar och gärna använder till vardagsplagg. Lagom grovlek, lätt att sticka med och fina färger, både naturella och färgade. Plaggen blir varma och håller länge.

Ytterligare ett plus var att garnlagret krympte med ett par nystan. Det är kanske inte den roligaste färgen till en liten tös, så ugglan fick lysa upp lite.


söndag 3 juli 2016

Tour de Fleece


Som kanske någon läsare av denna blog misstänkt så har jag blivit på allvar biten av spinnbacillen. Så till den milda grad att jag är med i årets Tour de Fleece. Det innebär att man under den tid som Tour de France pågår, 2 - 24 juli, spinner. Inte på cykel, utan på slända eller spinnrock. 

Här är den ull som jag har i mitt garnlager. Jag har inget fast mål med mitt deltagande, förutom att öva upp min spinnskicklighet och lära av andra under tiden. Jag spinner för att det är roligt och låter inspirationen styra vad jag gör. 



Jag är med i team Hilltopcloud och här kan du läsa mera om det laget.


Så här ser min ravatar ut.


Jag värmde upp i går, med att spinna 100 gram kardad ull från Ullcentrum. Hederlig svensk ull, men passar nog bättre för tovning än för att bli spunnen. Det var en hel del vegetabilier i den och även ganska mycket 'småtovor'. (Hade säkert blivit bättre om jag tagit mig tid att karda den en gång till.)


Här är i alla fall den färdiga härvan. 235 meter tvåtrådigt garn av 100 gram ull. Ska färgas och bli sockor så småningom.


I dag har jag även börjat att spinna på kammad ull från Hilltopcloud. En fläta som är från hennes fiberklubb och heter Wild Apple. Färgen är inte helt rätt på denna bild. Det är 12.5% Bambu 62.5% Merino 25% Shetland. Mycket trevligt att spinna. Jag tänker att det kan bli en fin sjal.

Det finns mycket mera att säga om detta, men det här är ju egentligen en stickblogg. Det blir nog en hel del spånad och färgning framöver, förutom stickning. Vill du veta mer om Tour de Fleece eller spånad kan du klicka på länkarna ovan eller ställ en fråga i kommentarsfältet!

tisdag 21 juni 2016

Tankar om stickning, spånad och nätbutiken

I dag regnar det. Jag har inget emot det och även växtligheten tackar och växer så att det knakar. Jag kan sitta inne och ägna mig åt sådant som inte blir gjort när det vackra vädret lockar till utevistelse.

Kanske har någon noterat att det inte varit så mycket stickning här på bloggen på sistone, eller inte så mycket aktivitet över huvud taget. Jag ser ju att fler och fler bloggare överger bloggandet till förmån för instagram. Jag tycker att det är synd. Instagram är tänkt att ge en ögonblicksbild - så här är det just nu. Men jag vill gärna läsa mer om de olika projekten och tankarna. Dessutom blir det alldeles för mycket information för mig, jag känner att jag inte hinner med. Så även om jag numera har ett instagramkonto kommer jag inte att överge min blogg.

Enn annan anledning till att det just nu inte är så mycket stickning här just nu är att jag i min jakt på mera kunskap om garner och material har börjat spinna och färga garn. Att följa hela kedjan från får till garn till färdigt plagg ger en helt ny förståelse för hur man väljer garn till ett specifikt projekt, men också för vad som är bra garn och vad som är dåligt och varför bra garn måste kosta lite mera.


Här hänger en härva på tork i solen. Jag har fått ullen från en gård här nära, jag har tvättat, kardat spunnit och tvinnat garnet. Det här garnet är levande och mycket olikt det som vi köper. Det har kvar den naturliga ullens egenskaper. Nu väntar den på att bli färgad.

Jag tänker inte att allt garn jag använder måste vara handgjort eller ekologiskt, men det är fantastiskt att få uppleva ett sådant garn!



Sedan har min lilla webbutik också tagit tid och kraft. Jag har fått en fin respons på mina projektväskor. Ofta har de inte ens hunnit komma ut i butiken förrän de blivit sålda. Och jag vill tacka alla som handlat av mig väldigt mycket. Det är en hobbyverksamhet, men det ger mig så mycket att komma i kontakt med andra som är lika intresserade av garnhantverk som jag.


Nu kommer en ny, liten fiffig grej ut i butiken. En strumpsticksskyddare som håller ordning på både maskor och stickor. Jag har lagt ut några i butiken i dag, och du är välkommen in för att ta en titt. Jag är också öppen för frågor och önskemål om storlekar och tyger på det jag har i butiken.

Och. Jo jag stickar också en hel del, men jag har slarvat med att blogga om det. Här är i alla fall en pågående strumpa i Lorna's Laces Shepherd sock solid, i ett mönster som jag och många andra stickade flera par av för några år sedan. Monkey socks av Coockie A. Den här gången gör jag varianten utan aviga maskor
Det är roligt att gå tillbaka till ett mönster man stickat för ett antal år sedan. Ett projekt som man slet länge med och rev sitt hår för att få till, går nu lätt och fort. Det  kallas visst utveckling. Och det är roligt att utvecklas.
Sedan jag stickade de här senast har jag också börjat sticka med finare stickor när jag stickar strumpor. 2 mm eller 2,25 mm är det som gäller nu och då behöver jag 64 maskor till ett par strumpor till mig. Jag får en strumpa som sitter bekvämare på foten och håller längre. Prova!

Till sist. Jag hoppas att det kommer att vara mera aktivitet här på bloggen framöver. Jag hoppas att det blir mycket spunnet, färgat och stickat. Jag hoppas att jag kan få flera saker på plats i butiken. Och jag hoppas att du hör av dig om du har frågor eller önskemål.

Nu har det slutat regna och koltrasten flöjtar utanför.
Ha en bra dag!




torsdag 16 juni 2016

Betning

 Man betar garnet innan man färgar det. Detta gör man för att färgen ska fästa bättre och hålla sig längre. Förut användes miljöfarliga kemikalier som olika metallsalter och kromsyrat kali med mera. På 1970-talet när jag lärde mig växtfärgning reflekterade jag inte så mycket över detta, men senare har jag insett dess negativa miljöpåverkan. Därför har jag inte växtfärgat därefter.
Nu har jag lärt mig att det inte är nödvändigt att använda miljöskadliga kemikalier för att växtfärga.
Det finns en del växter som innehåller betningsmedel naturligt. Te, vin, ekollon, granatäpplen är exempel på färgväxter som innehåller tanniner och som inte behöver ytterligare betning. Färgar man med växter som inte innehåller tanniner kan man använda alun, som är en ganska snäll beta, och som man använt som konserveringsmedel. Vi har provat med att minska mängden alun till hälften eller 25% av mängden i receptet och det har gått bra.


Här betas garnet med alun före färgning. Man kan beta många härvor samtidigt och spara dem för framtiden.


Här torkar härvorna efter betning.


Man kan också beta garnet genom att använda olika material på kärlet som används för färgning. Grytor av järn, koppar, aluminium gör att färgtonen förändras.


Här är exempel på hur färgen kan förändras genom att använda olika färgningskärl. Färgväxten är avocadokärnor, och garnerna har färgats i aluminiumgryta, järngryta och rostfri gryta.
Genom att förändra pH i färgbadet kan man också få nya färger. Vi har använt vanliga hushållskemikalier såsom bakpulver och vinäger.

Jag återkommer om olika sätt att färga och olika färgväxter.

Ps. Butiken är påfylld med flera projektväskor.



torsdag 9 juni 2016

Om ett miljövänligare sätt att färga garn




Min kära blogg har inte fått så mycket uppmärksamhet under senare tid. I stället har det mesta av tiden ägnats åt att växtfärga. Ovan ses en del av resultatet. Jag tänker berätta om både processen och resultatet här på bloggen.

Tillsammans har jag och bästa vännen Paula försökt lära oss att färga garn med enbart naturliga färgämnen. 


Det började med den här boken: Naturlig Färgning av Lina Sofia Lundin. Hon tar upp ämnet ur en delvis ny synvinkel än vad tidigare författare till böcker i samma ämne gör.


 När jag sysslade med växtfärgning förra gången i slutet av 1970-talet, var det mycket kemi inblandat. Vi eftersträvade klara färger och använde betningsmedel med metallsalter innehållande tenn, koppar, järn och ibland ännu giftigare ämnen. Numera vet jag att det inte är så snällt mot vare sig människor eller miljö. 

Därför var växtfärgning inget för mig tills jag hittade Lina Sofias bok. Hon färgar både kläder och garn, ibland utan att beta alls, ibland med endast alun som betmedel. Säkert förlorar man något i både briljans och färgäkthet, men det är en mycket snällare  process.

Färgväxterna hittar vi i vår egen kompost, i trädgården, i närmaste vägren eller skog. Att samla växter och att förbereda dem och garnet för färgning är en avkopplande och trivsam aktivitet. Att sedan färga och se resultatet är spännande och ofta överraskande.

Detta inlägg är början på en rad kommande inlägg om växtfärgning. Vi kommer att visa hur vi har gjort och olika färger vi har åstadkommit. Växtfärgning kan ge andra färger än blekgult och ljusbrunt!