Intresset för får och ull växer ju mer man kommer i kontakt med dem. I detta inlägget tänkte jag berätta lite mera om en sällsynt ras som heter Radnor och kommer från Wales.
Flock med radnor-får. Bild från http://www.hillradnor.org.uk/ |
Radnor, eller som rasen egentligen heter, Hill Radnor, kommer från isolerade områden i de höglänta delarna av Wales. Rasen har utvecklats under lång tid, utan så mycket inblandning från andra raser. Den är numera en sällsynt ras, med färre än 900 tackor. Huvud och ben är nougatfärgade och saknar ull. Ullen är 5 - 15 cm lång, medelgrov. Kan användas för mössor, sockor och tröjor. En del fällar är så mjuka att de kan användas för halsdukar och sjalar.
World of Wool hade råull från radnor till salu, och jag blev nyfiken och köpte 200 gram. Ullen var ganska trevlig, men tyvärr visade det sig att den var full av dödhår. Det var så mycket att det inte gick att bli av med under tvätt och kardning. Jag ville ändå sticka någonting och det fick bli ett par sockor.
Min dotter färgade ullen i tre färger med karamellfärg. Sedan spann jag den, i långa partier med varje färg, för att få ett självrandande garn. Till sist tvinnade jag med kedjetvinning. Resultatet blev ett tretrådigt, självrandande garn.
Garnet var ganska stickigt och utan elasticitet, faktiskt inte alls roligt att jobba med. Därför blev jag glatt överraskad när jag provade sockorna och de visade sig vara sköna mot foten.
Den första omgången garn räckte inte, därför är garnet till mudden färgad efteråt, och den fick bli rosa.
Stickor: strumpstickor, 3 mm.
44 m, från tån upp, fish-lips-kiss-heel.
Sockorna väger 85 gram!
Även om sockan är skön att ha på, och säkert kommer att hålla länge, så tror jag inte att jag kommer att köpa mera radnor-ull. Men den ullen jag fick, stämmer inte överens med hur den beskrivs i diverse böcker och på nätet. Kanske hade jag bara otur...
(Sockor nummer 6 detta år.)